Välkomna hem till familjen Bruun igen!
Vi börjar med en trevlig bild:
Familjen Bruun har sakta men säkert börjat investera i lite autentisk 70-talsinredning. Det kommer byggas på mer inom en snar framtid.
Där är det tyvärr slut med trevligheterna för idag, för resten av denna afton kommer dessvärre att skifta mellan nyanserna ”meningslöst” och ”totalt genomvidrigt”. Vilket ni snart skall bli varse.
Nåväl. Förrätten bestod i Paprikagratinerat böcklingbröd. Utan paprika. Läs gärna själva i receptet längst ned: paprika nämns inte någonstans förutom i titeln.
Vad rätten består av är i själva verket vitt formbröd, böckling
(som här benas ut och filéas efter konstens alla regler),
kokt ägg och majonnäs med kaviar
som alltså blir till en smörgås som ska gratineras. Det låter kanske lite konstigt, och det var det också.
Pre-ugn…
…och post-ugn:
Vad som ser ut att vara smält ost är alltså majonnäs. Eftersom ingen av våra ärade läsare antagligen har fått för sig att någon gång ugnsbaka majonnäs, får ni väl nu, ärade läsare, anse er som ytterligare lite upplysta på ett område: vad som sker med majonnäs i ugnen. En närbild, kanske?
Hur det smakade? Tja, en rätt som innehåller en hel del smörgåskaviar, smakar följaktligen väldigt mycket smörgåskaviar. Så även denna. Succén uteblev och betyget hamnade på2,4. Men om församlingen hade anat vad som komma skulle, kanske betyget hade sett helt annorlunda ut…
Ärade läsare, vi har kommit till Röda soppan.
Röda soppan! Jag förstår om ni ställer er frågande. Bloggen heter ju ”Den Bruna Maten” och detta är alltså den andra soppan med ”Röda” som attribut (se ”Röda Havet – jättegod soppa”).
Men betänk då att 70-talet visserligen var brunt men samtidigt väldigt rött – i politisk mening. Smaka på orden: Röda Soppan. Kort och aggressivt och tankarna går omedelbart till t ex Röda Torget, Röda arméfraktionen, Røde Mor och varför inte Röda Khmererna?
Och röd är denna soppa onekligen, dock får det lov att vara osagt huruvida den tar ett politiskt ställningstagande eller ej. Som propaganda mot rött/vänster från ett blått/höger-läger kanske den fungerar.
Låt oss se på ingredienserna: Rödkål. Inlagda rödbetor. Med spad. Ketchup. Rödvin.
Vi tror över huvud taget inte att denna soppa faktiskt har tillagats och ätits av Mästerkockens personal. Bilden på receptkortet är ett falsarium och hela receptet var egentligen ett internt skämt på förlaget, ett skämt som gick för långt. Den här soppan går nämligen inte att äta.
Och om ni tycker att soppan ser lite smått oaptitlig ut, ärade läsare, så kan familjen Bruun med en röst bedyra att bilderna inte är någonting mot hur illa soppan smakade. Ingenting!
Det är sanning att ingen av församlingen tog en andra sked av den här soppan. Herr Bruun var nära att spotta ut sin enda.
Det är svårt att säga vad som smakade värst: rödkålen som totalt dominerade ALLT eller dunsterna av rödvinet som hade rörts i mot slutet (receptet utlovade nämligen en riktigt festlig soppa om detta gjordes). Det enda som möjligen hade kunnat göra denna soppa ätlig var om en större mängd rödvin svepts på fastande mage innan måltiden. Kanske.
Det var tur att receptet föreslog att soppan skulle serveras med knäckebröd och ost för det gick åt en hel del av den varan för att familjen Bruun skulle gå mätt från bordet. Betyget? 1. Hade det gått att ge den mindre hade så skett. Det här var familjen Bruuns riktiga lågvattenmärke. Röda soppan är numer dödskallemärkt.
Dags för dessert! Moccaparfait lät egentligen lite för gott och normalt men den var ju faktiskt brun så den fick vara med.
Den blev ju inte vacker. Alls. Dessutom glömdes det bort att handla choklad som skulle rivas över verket. 
Men smakade helt OK, mest kaffe. Lite mjäkig tyckte väl någon, och betyget stannade på 3,8 vilket ändå gjorde parfaiten till kvällens vinnare.
Här kommer recepten. Familjen Bruun vill gärna höra om ni provar dem (även om vi inte tror att Röda Soppan är en trolig kandidat)
